Jan Cimon Nicolaas Grenhagen Lundberg, är alltså mitt fullständiga namn. I mars 1990 föddes jag på Nacka BB i Stockholm, och var en fet och glad baby som skålades med champagne av både mor och far. Jag vill inbilla mig att jag var ett kärleksbarn, men aldrig tagit mig i kragen för att fråga om det verkligen skulle stämma.<\/p>\n
<\/p>\n
Planerad eller ej, var det en ung herre som växte upp. Redan vid tre års ålder så var jag mer uppfostrad än de flesta vuxna vid matbordet, bodde halvtid i London och bad direkt om 1:a klass på franska då det var dags för Paris. Jag lyckades bli världsvan och hade besökt 14 olika länger innan jag levt mina första fyra år på jorden. Denna kapitalistiska bubbla, fylld med uppfostran, drömmar men framförallt kärlek var precis vad som gjorde att jag förlorade min far 1993.<\/p>\n
<\/p>\n
1993 är alltså året då min far Nicolaas blir satt bakom lås och bom och får beskedet att det är där han ska befinna sig de närmsta 25 åren. Nu var det upp till mig, min mor och tillslut min syster att visa världen vad vi går för. Vad jag gick för, visade sig vara ganska präglat av att ha växt upp med kvinnor – och endast kvinnor. Det fanns inget bättre i min värld än att få leka frisör, dockor och vara kreativ. Det har jag varit så långt bak jag kan minnas. Alla var vi lika värda, och man fick tycka, känna och se ut precis som man ville.<\/p>\n
<\/p>\n
Känslig, kreativ, väluppfostrad och djup visade sig vara helt fel ingredienser när det var det var dags att bli inskolad. Det såg både klasskamrater och styvfar till att det skulle bli ändring på. Tiden fram till högstadiet visade sig bli en enda stor gråzon. En förvirrad tid av att redan som barn inte bli accepterad som individ eller egen.<\/p>\n
<\/p>\n
Och så var det dags för att göra revolt. Denna revolt man gärna vill tro att man är ensam om att uppleva? Man är den olyckligaste människan på hela jorden som ingen förstår sig på, ingen vill ha, älska eller hata. Det var alltså dags att synas, och få tonårsbekfäftelsen. Det, resulterade i att jag blev klassad som hålans snygging av tjejerna, och fjollan av grabbarna – ja, tills jag tog med dom på festerna och lärde dom dricka sprit, boffa bensin och ligga med de som redan gick i gymnasiet. Jag var balettdansös, hiphopare, rakblandspunkare, seglare och vandalist under loppet av ett enda högstadie. Jag hatade världen. Då förstod jag inte vilken fördel det skulle visa sig att bli, att kunna känna.<\/p>\n
<\/p>\n
Sedan kom vuxenlivet, och jag fick genast otroligt bråttom. I den här världen, sas det finnas människor som faktiskt förstår mig. Så, jag kastade mig in med huvudet före och tog för mig av precis allt jag kom åt. Gjorde mig egentligen bara mer distanserad till det som är verkligt. På något sätt och vis, ständigt ute med ljus och lykta efter svar jag inte hade frågan på.<\/p>\n
<\/p>\n
Plötsligt kastas denna vuxna pojke in i strålkastarljuset och blir en jävla stjärna. Större än Elvis. För stor för Sverige. Så det var dags att tappa fotfäste och fortsätta jakten på det jag inte hade frågan till. Där, i mörkret av fylla och droger möter jag mitt livs kärlek.<\/p>\n
<\/p>\n
Kraschar. Reser mig upp. Kraschar. Reser mig upp. Förlitar mig på omvärlden och vad som inte betyder något. Kraschar. Inser att det är nu eller aldrig. Fler chanser får jag inte.<\/p>\n
<\/p>\n
Och här har ni mig idag. I ett nytt oskrivet kapitel, där det äntligen är jag som är författaren.<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jan Cimon Nicolaas Grenhagen Lundberg, är alltså mitt fullständiga namn. I mars 1990 föddes jag på Nacka BB i Stockholm, och var en fet och glad baby som skålades med champagne av både mor och far. Jag vill inbilla mig att jag var ett kärleksbarn, men aldrig tagit mig i kragen för att fråga om … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1051,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-170","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/cimon\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/170","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/cimon\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/cimon\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/cimon\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1051"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/cimon\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=170"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/cimon\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/170\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/cimon\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=170"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/cimon\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=170"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/cimon\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=170"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}