Det gjorde ont att se nyheten om att ytterligare en människa, ett barn på 14 år nu tagit livet av sig pga mobbing, samtidigt som han stod upp för tusentals andra som hade det svårt. Jag förstår inte riktigt hur en människa fungerar som utsätter någon för den psykiska misshandeln – mobbning. I det här fallet handlade det om Jameys sexuella läggning.<\/p>\n
<\/p>\n
Mobbning kan alltså leda till någons död. Det är så stark laddade med sorg och förtvivlan att det hellre avslutar sitt liv för alltid. Jag var själv där en gång i tiden. Ingen skulle någonsin förstå mig, tycka om mig och jag orkade inte vara så ledsen och mörk. Det slutade med ett självmordsförsök. Jag minns inte vad som lockade mest – om det var döden eller att bli tagen på allvar. Jag vet hur det är att gå själv i korridoren, i hopp om någons ärliga leende som ska döva glopord, bli utskrattad, fly från skola till skola, längta efter ett nytt liv, vara vilsen och tillslut hata sig själv för den man är.<\/p>\n
<\/p>\n
Jag önskar jag kunde ta alla under ett par gigantiska vingar. Bara maktlösheten gör ont i mig, och vetskapen av att folk är villiga att offra sina liv. Jag har länge velat bidra till de bättre men vet inte i vilken ände man börjar – men något ska jag göra. Jag lovar. Nej, det här är förjävligt…<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
\n