Jag kommer fram till flygplatsen med en död lur och
borttappad plånbok. Jag kunde inte ta en taxi eller köpa en bussbiljett.
Jag kunde inte heller ringa någon som skulle kunna komma och hämta mig. Jag går fram till en vakt och säger ”Hej jag har ett problem, min
plånbok är borta och jag kommer ingenstans”. Utan att säga ett ord
följer han mig och sätter mig på en buss så att jag kommer hem. Det
finns verkligen änglar på den här jorden. Som tur var hitta jag min
plånbok sedan i min necessär i resväskan. Jag måste ha lagt den där
när jag var stressad och skulle hämta upp min väska. Iaf jag
duschar, packar upp, städar och däckar i några timmar. Jag har
fortfarande fel tid på klockan så en vän dyker upp spontant hos mig
och bjuder mig på restaurang. Jag inser att jag har tvättid. Jag
slänger in tvätten och jag drar till restaurangen med min galna
vän. Hon är en barndomsvän som jag skulle ge mitt liv för. Hon är
genomgod. Hon har funnits för mig i både vått och torrt i mitt liv.
En sann vän. Tillskillnad från en del som bara hör av sig när det
går bra.
Däckade så klart igen efter maten.