Ett roligt mejl.

– Hello Iman, How’s everything? I go straight to your request on Coverista I like you bcs you do not surrender and you do not betray your dreams, your thoughts and the way you want to live. I like your quest for the truth, you do not accept or agree without hesitating and examining. I like you bcs you are tough and at the same time tender, you have a multi-sides personality which may be even in contrast of each other. You inspire, you do not take but give. You are charismatic with the power to convince others. I like when you say “Jalla” you are beautiful and I don’t know if I should like your smile or your amazement look… These things I do not like: when you say that you have blocked people even though I understand your intention of encouraging people and specially women to be courageous as you are. And I don’t like when you talk about your underwears 😀 but sure it does not happen often at all. And I don’t like when you put pictures of Sushi haha Regards. –
Känner vi personerna bakom bloggarna? Är inte dem lite som kollegor, som visar en person på jobbet och en helt annan privat tex på en afterwork. Det är rätt roligt när bloggläsare stannar upp mig ute på gatan eller i ett köpcentrum och ropar på mig och kommer fram och ger mig en kram. Som person är jag chill, har inget emot sånt. Men det är ju en intressant grej att bloggläsarna som följer ens liv känner att de faktiskt känner en, att man är som en kompis. Men jag blir lite ställd och känner mig lite dum som inte kände igen personen sen så får jag en förklaring att de följer min blogg. Jag läser även en hel del storbloggare och jag tor att jag har fått en uppfattning om deras person. Men har jag faktiskt det?

Fick ett roligt brev av en person som skriver vad personen anser mig vara för typ av person. Rätt intressant analys faktiskt. Om det personen säger stämmer? delvis. Jag gillar att få folk att få en möjlighet att tänka utanför ramarna och skapa sig en egen uppfattning om saker och ting och inte följa strömmen. Jag vill att mina läsare vågar vara sig själva och ta för sig av världen. Jag vill få mina läsare att förstå tanken bakom livet, jag är ingen buddha, jag läser väldigt mycket psykologiböcker för att jag tycker att det är intressant. Om jag är rätt djup? Lite för mycket för mitt eget bästa. Om jag har en mångsidigpersonlighet? Skulle det inte vara tråkigt att vara en ensidig person? Att jag pendlar mellan att vara glad och ledsen hör till att jag är en HSP person som känner av det inte många känner av och övertänker saker och ting. Alla artister har ett liv som ser ut som en berg och dalbana. Vi känner för mycket, hela tiden. Det är så vi blir kreativa.