Nu tänkte jag berätta lite om mig själv.
Jag heter alltså Daniella, jag är 23 år och bor i motala, men håller mig mestadels hos min pojkvän i Örebro.
När jag fyllde 18 år så satte dom diagnosen bipolär sjukdom på mig, vi hade alltid vetat att det var något som inte stämde då jag ofta gick ner i djupa och långa depressioner, så det var både en lättnad och en sorg att få diagnosen. När jag ffick diagnosen så satt jag på ett behandlingshem som jag ärligt kan säga räddade livet på mig, dom gav mig mediciner och dom skulle jag gå på i resten av mitt liv, men när jag skrevs ut slutade jag med dom och började bli precis som jag var innan, med självskade beteende och allt för mycket alkohol, jag hade min då bästa vän vid min sida, som jag tyvärr inte pratar med längre.
Strax innan jag skulle ha nått botten så dök en underbar örebroare upp i mitt liv, det var lite över 3 år sedan nu och han räddade mig. Nyligen så började jag med mina mediciner igen och jag lever ett någorlunda normalt liv, kan fortfarande må dåligt och ha mina toppar, men jag har världens bästa familj, pojkvän och vänner som alltid lyfter upp mig igen.
Jag vet att många som läser detta, även såna jag känner som inte visste detta om mig säkert kommer döma mig, men jag orkar inte bry mig, jag är precis samma människa som jag var för 10 minuter sen, innan jag skrev detta och det hoppas jag att ni kan se.
Denna blogg kommer alltså handla om mitt liv som bipolär, om min vardag, saker jag anser intressanta och lite om min bakgrund.
Bilderna vill inte riktigt vara med, eller så är det jag som inte lärt mig.
