Jag var nyss ute med herr Atlas (hund) på den nattliga sopkastar/långpromenaden när jag började tänka. Jag känner väldigt mycket folk både ifrån behandligshemmet och sedan innan som skäms idag över vem dom var förr.
Jag kan inte riktigt fatta varför, hoppas ingen tar detta personligt nu. Men alla har varit på ett sätt som man skäms över idag, alla har någon gång sett ut på ett sätt som dom skäms över idag. I mitt fall, jag satt på behandligshem, jag skar mig, jag manipulerade min familj och jag var rent ut sagt en jävla idiot. Jag var vad folk kallar för ”emo” och försökte även se ut som en kille. Pinsamt? Nej. Alla dom här små och stora sakerna har gjort mig till den människan jag är idag. Visst, vissa saker kanske är lite pinsamma. Men det har hänt och jag står för det. Det är inget jag vill gömma, jag är stolt över den människan jag är idag och jag är stolt över vägen jag gått för att komma hit. Jag tycker att man ska kunna komma ihåg det förfluta, hur mörkt det än är, inte gömma det.
Var stolt över den du är, den du har varit och den du kommer bli. Dömer folk dig för vem du varit tidigare så är dom människorna antagligen ingenting att ha. Du är den du är och har din historia. Alla har sin historia, även om den är mörk eller ljus. Du är lika mycket värd varesig du har varit nere i ett missbruk eller varit en stjärnelev i skolan.
Om du fortfarande befinner dig i mörkret, så tänk på att allt kan bara bli bättre, se dig omkring och se hur underbart livet kan vara. Du tror inte på mig nu, men när du tagit dig ur så kommer du att förstå mig.
Och tänk även på, att det är BARA DU som kan ta dig uppdärifrån, det är upp till dig att ta tag i ditt liv. Det finns hjälpmedel men om du inte vill så kommer du inte komma ur mörkret, du måste vilja och kämpa själv, för ingen kan göra det åt dig.
Jag bjuder på en då och nu bild. Varsågoda att döm.
