Anton Hysén spelar fotboll och har en känd fotbollspappa som heter Glenn. Han är som vilken annan lovande 20-årig idrottskille. Kanske på alla punkter utom en. Anton är gay och tillhör på det sättet en minoritet. En sak som under gårdagen fick helt enorma propotioner då Anton berättade om saken i media, bland annat i en intervju på TV4 med Lennart Ekdahl.
Visst. Det är första gången som en aktiv spelare inom fotbollen ”kommer ut, så jag förstår medias intresse och tycker också det är beundransvärt att Anton Hysén väljer att bli en förebild för tusentals unga grabbar och tjejer runt om i landet. Han behövs i det sammanhanget och är viktig, inte minst för att kasta ljus på den utbredda homofobin som råder lite varstans, inte minst i idrottshallarnas omklädningsrum.
Men även om frågan är viktig kändes gårdagens mediahysteri lite som ett spel för gallerierna. Alla skulle tycka och tänka och på något sätt lurades vi att tro att journalisterna och de olika sportförbunden nu verkligen ska sätta frågan överst på dagordningen. Dessvärre fungerar det nog inte så, och risken är stor att Anton modiga beslut inom kort tyvärr är bortglömt av den stora massan.