Mina vänner är riktigt ”roliga”, eller hur nu jag ska uttrycka det. En kväll nere i Barcelona tog de ner mig till en skum nattklubb i en källare, där det pågick en obskyr musikalshow för fulla muggar. Sen när det var dags för sångerskan att välja en bakgrundsdansare ur publiken pekades naturligtvis jag ut. Sagt och gjort. Upp på scen. Där fick jag namnet Ken (efter dockan då), och sen var det bara att köra framför sisådär 500 personer. Gissa om mina polare skrattade, och jag fick finna mig i att kallas för Ken resten av kvällen…