Hej mina kära. Jag vill bara sjunka genom marken… Jag har gjort bort mig så sjukt sjukt mycket , finna nog inget värre än vad jag gjort. Eller nu ljög jag , det finns så otroligt mycket värre saker.. men det jag har gjort är så otroligt pinsamt och jag skäms. Jag ska ta allting från början. För cirka 4 månader sen började jag att prata med en kille ”A”, vi lärde känna varandra via nätet och allting verkade vara helt perfekt tills stunden började dra sig till att vi skulle träffas. De första gångerna blev det inte av eftersom jag bettede mig som ett litet barn och skulle hålla på att larva runt och säga att jag inte vågade komma till honom och att det kom annat i vägen, jag har ingen aning varför jag gjorde som jag gjorde, men iallafall, så sista gången vi verkligen bestämt att vi skulle träffas så total ignorerade jag honom och blockerade honom från allt man bara kunde tänka sig. Detta var pga att jag ville se hur en sådan grej kändes… Hur barnsligt låter inte detta på en skala från 1 – 10. ? Tiden gick och vi hade inte pratat på över 3 månader innan han hörde av sig till mig, och då började allting. ”A” hörde av sig till mig eftersom han ville gräva ner stridsyxan och bara vara kompisar, jag kände direkt att woow detta kan ändå funka att liksom försöka vara kompisar osv, liksom han är en riktigt bra kille! Så började vi att prata och bestämt att träffas osv , och då är det bara som vänner ! Absolut inget mer! Iallafall det pinsamma som jag nu hat gjort är att jag blandar in känslor, när detta egentligen är en sak som man bara gör för skojs skull! Så idag blev det så otroligt mycket, ”A” bad mig att skicka ett par bilder till honom på mig (helt vanliga) så började jag först tveka lite för mig själv, liksom det finna bilder på både instagram och facebook, så jag skickade 1 bild. Och efter den bilden började jag med säga att jag bara är en i mängden för honom och tog upp hans tjej kompisar osv… jag tänkte inte ens efter utan de orden bara slank ut ur mig! Då ringer ”A” mig och förklarar att ja jag är en i mängden , men det är vi ju allihopa, och att jag beter mig otroligt barnsligt osv , att han faktiskt inte bryr sig om vi har kontakt eller inte, att det bara hade varit en rolig grej att träffa mig. Vad tror ni inte att jag gör?! Jo jag börjar gråta som en idiot, ja allting som ”A” säger, det stämmer verkligen, men det gör så otroligt ont att höra det, man blir liksom besviken på sig själv över vad man gjort mot den killen! Jag bara tänker nu att ibland är det mycket bättre att vara tyst en extra gång istället för att förvärra situationen. Ja lite såhär kan jag göra bort mig ibland, jag vill verkligen träffa den killen och vill verkligen se om det blir någon vänskap. Men samtidigt förstår jag honom något så otroligt
