Varje dag året om finns det väldigt många peroner som dejtar. Jag gillar att dejta det tänker jag inte sticka under stolen med. Det härliga pirret i magen när man står där och väntar på att få träffa tjejen som man drömt om tidigare. Många långa nattimmar då man bara velat skicka ett medelande till. De söta kommentarerna och vänliga orden som senare byts mot ett telefonsamtal och många och ännu längre nattsamtal som gör att man går till jobbet alldeles trött.
Men euoforin att känna de känslorna gör att man inte har några problem att vara vaken idagar.
Då kommer alltså dagen då man ska träffa denna person. Ser hon ut som på bilderna, är håret lika fint, formerna, kroppen som den drömtjejen som man föreställt sig. Låter rösten som på telefonen. Man vet aldrig hur det kommer att vara.
När man sen går sin första promenad och känner varandras fingertoppar första gången och kroppen sprudlar av glädje för att det var lika fantastiskt att träffas i verkligheten som det vara att chatta i timmar prata i telefonen.
Men denna känsla har aldrig nått det stadiet för mig. Att dejta funkar sällan som i fantasin. Dagarn går istället på jobbet och man kommer aldrig riktigt till skott. Men jag vet att tjejen finns där ute den tjejen som jag kommer få dejta om och om igen.
Kommentera här om du finns i verkligheten.