Att sätta ord på sina känslor är verkligen en utmaning. Ena dagen kan jag känna en sak, medans den andra känner jag ingenting. Mina känslor är så utspridda och all over the place känns det som. Det känns så konstigt att ibland känna så starkt för något och några dagar senare känner jag ingenting. Nu känner jag mig som värsta freaket, men det är så svårt att förklara det här på ett korrekt sätt.
Jag tycker att det är otroligt skönt att få skriva av sig lite, spara sina tankar någonstans. Men en blogg känns väldigt töntigt, och inte riktigt min grej. Men att skriva med en penna och papper är inte något alternativ. Jag vet att det finns andra alternativ, men nu valde jag den här vägen och då får det bli såhär.
Jag tänkte gå in lite på mitt rubrikval, och jag tror på den till hundra procent. Om vi inte översätter den ordagrant utan tänker i ett vidare perspektiv så tror jag att en individ måste få ha ont, både psykiskt men även fysiskt. Om man inte har ont någon gång så tror jag inte att man uppskattar det man har. Det brukar även sägas att du inte vet vad du har förens du förlorat det, om du får tillbaka det efter att din själ vridits ett helt varv så kan inget annat göra dig lycklig. Du börjar även se den här saken på ett helt annat sätt än vad du gjorde tidigare. Varför jag tänker just på det här är för att jag har förlorat mycket, och det är inte förens jag förlorat det jag vet vad jag har haft och hur lycklig jag egentligen var. Men tack vare att jag förlorade dom här sakerna så sökte jag andra väger och fann en ännu större lycka.