Förra inlägget var väl en aningens överdrivet, men samtidigt var det just precis så jag kände vid den tidpunkten. Jag antar att vi alla har våra upp och nedgångar. Men i sanningens ord (nu då jag inte är ångestfylld och tror att jag snart blir deprimerad ha-ha) så har jag nog tappat en bit av mig själv någonstans, jag är nog inte så självständig som jag trodde att jag var. Men med små steg och lim ska jag hitta tillbaka till mig själv. Jag är så virrig hela tiden, glömmer saker, sover dåligt, äter ännu sämre och stressar hela tiden. Allt det här plus en ny vardag gör nog att vi alla får en smäll av bipolära drag, det är klart att vissa stunder har jag varit i en brytnings nivå som slutat upp med tårar, men vi alla har nog såna perioder i våra liv, och tyvärr är jag inne i en sådan period. Om det är någon därute som har tips och råd så får ni gärna komma med ett! vill komma ur denna period så snabbt som möjligt, för här trivs jag inte för fem öre! Jag som annars brukar vara så livsglad och verkligen njuta av livet och vad det har att erbjuda står nu här och ser lite gråa inslag.
Annars då? Jadu, i veckan är det dags att slå upp skolböckerna och börja satsa inför tentorna. Kommer vara inlåst i några veckor framöver men vad gör det om tusen år? jag kan ju glädja mig med att denna period också har ett slut någon gång, även fast det känns långt bort just nu.