Hejsansvejsan
Mina känslor är verkligen inte stabila ännu, jag vet inte riktigt vad jag känner. Det går att jämföras med en sten, det är kallt, den avslöjar ingenting och den känner inte ens en snudd av något alls. Jag vet att jag leker med dig lite, för jag behöver det. Du ger färg i den annars så gråa vardagen, men mer än lite färg kommer du inte ge, tyvärr. Jag vet att du känner något, och ibland gör jag också det. Men det är så halvhjärtat att det inte skulle tillfredsställa dina behov.
Jag vet inte vart det här kommer leda, men jag kan säga det att du kommer bli sårad i slutändan. Kanske av mig, eller kanske av dig själv. Varför jag skriver av dig själv är för att du tillåter dig ge dig in i något som du vet, innerst inne, inte kommer sluta på ditt vis. Jag vet inte hur länge det kommer vara på det här sättet, kanske tills jag tröttnar? kanske tills att du lessnar? endast tiden vet vad svaret blir, vissa dagar har jag tröttnat på att leka i förhållande, medans andra skrattar jag.
Spänningen gör leken rolig, avundsjukan rör mig egentligen inte så mycket i ryggen. Men ingen har väl dött av lite drama? Jag skulle ljuga om jag sa att allt var ett spel, för de är det inte. Jag spelar inte, jag utnyttjar inte, och jag vill egentligen inte såra. Du vet precis vart jag ligger känslomässigt och det kommer förbli så. Du är inte den jag söker efter, du är inte min ”typ” (inte för jag tror att man har en speciell typ) du matchar inte mitt sätt att se på saker och ting.