I tomtarnas julverkstad p\u00e5g\u00e5r det alltid febril aktivitet, \u00e5ret runt. Precis s\u00e5, \u00e4r det med min hj\u00e4rna. Den vilar s\u00e4llan och det finns alltid n\u00e5gonting att s\u00e4ga, t\u00e4nka eller reflektera kring. Fr\u00e5n att vara tveksam till en b\u00f6rjan, har jag blivit ett riktigt fan av #blogg100. F\u00f6r mig blir varje dags inl\u00e4gg ett mysigt gnuggande av hj\u00e4rncellerna och ibland skriver jag tio minuter innan tiden g\u00e5r ut. Vissa dagar finns det fullt med uppslag, andra dagar har jag inte en aning om vad jag ska skiva, f\u00f6rr\u00e4n jag s\u00e4tter mig med datorn i kn\u00e4t. men det v\u00e4xer alltid fram n\u00e5gonting.<\/p>\n
Oavsett hur vi som \u00e4r med i utmaningen v\u00e4ljer att formulera oss, eller hur lite\/mycket vi skriver, s\u00e5 \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 som ett mentalt gympapass n\u00e4r klockan tickar och tankarna flyger. Nyss uppt\u00e4ckte jag en s\u00f6t liten app, som liknar en 8mm kamera. Dagens inl\u00e4gg har f\u00f6rvandlats fr\u00e5n det skrivna, till en liten kortfilm:<\/p>\n