{"id":1766,"date":"2013-05-11T16:34:03","date_gmt":"2013-05-11T14:34:03","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/?p=1766"},"modified":"2013-06-10T10:25:50","modified_gmt":"2013-06-10T08:25:50","slug":"hur-ar-man-ihop-da","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/2013\/05\/11\/hur-ar-man-ihop-da\/","title":{"rendered":"”Hur \u00e4r man ihop d\u00e5?”"},"content":{"rendered":"

Det var bara myggorna som saknades. Kv\u00e4llen ig\u00e5r k\u00e4ndes som en sommarvarm sten, som l\u00e5ngsamt svalnade i skymningens skugga. Ju l\u00e4gre solen dalade, desto n\u00e4rmare bergskanten och de sista ljuset flyttade jag mig. Vi satt och pratade om allt och ingenting efter att glassen var upp\u00e4ten. Str\u00f6sselfesten var \u00f6ver och lekarna slut. ”Men \u00e4r ni ihop nu d\u00e5?” fr\u00e5gade jag och f\u00f6rs\u00f6kte se s\u00e5 ober\u00f6rd ut som bara en f\u00f6r\u00e4lder kan vara, f\u00f6r att f\u00e5 veta en hemlis. Den lilla m\u00e4nniskan och hennes kompis tittade p\u00e5 mig med stora \u00f6gon och fr\u00e4knar p\u00e5 n\u00e4san. Och s\u00e5 fnittrade de.<\/p>\n

”Men allts\u00e5, det d\u00e4r \u00e4r ju lite komplicerat om man s\u00e4ger s\u00e5”, sa den ena och kisade mot kv\u00e4llssolen. ”Hur menar du d\u00e5?” undrade jag. ”Han \u00e4r ju liksom ihop med b\u00e5da, allts\u00e5, fattar du?” Och s\u00e5 skrattade de tills de kiknade.<\/p>\n

Jaha, det ska b\u00f6rjas i tidigt, t\u00e4nkte jag och s\u00e5g en groende player framf\u00f6r mig. Ihop med b\u00e5da. Nej, det g\u00e5r ju inte f\u00f6r sig. Och s\u00e5 drog jag en sansad och antagligen lite f\u00f6r vuxen harrang om hur viktigt det \u00e4r att respektera varandra och om valen i livet och att man inte kan f\u00e5 allt man pekar p\u00e5. De tv\u00e5 sm\u00e5 m\u00e4nniskornas \u00f6gon blev st\u00f6rre \u00e4n papptallrikarna vi hade haft till picknicken. Tystnaden var kompakt i 15 sekunder. Sen tittade de p\u00e5 varandra igen och skrattade.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Kanske \u00e4r det helt oskyldigt att skicka hemliga lappar p\u00e5 lektionen till tv\u00e5 tjejer samtidigt. F\u00f6r h\u00e5lla i handen eller pussas, det \u00e4r det ju verkligen inte tal om. Men jag kan inte l\u00e5ta bli att hoppa fram n\u00e5gra \u00e5r in i framtiden. Vissa personer l\u00e4r sig aldrig och h\u00e5ller g\u00e4rna grytan kokande p\u00e5 flera plattor samtidigt. Och d\u00e5 \u00e4r det ingen lek. De hemliga lapparna har blivit till sms och h\u00e5lla hand med puss har bytts ut mot betydligt mer detaljerade bilder med grafiskt inneh\u00e5ll.<\/p>\n

Det \u00e4r inte l\u00e4tt att se tv\u00e5 fnittrande sommarflickor framf\u00f6r sig, med den vetskap man sj\u00e4lv har som vuxen och f\u00f6r\u00e4lder. Jag skulle vilja vara liten f\u00f6r en dag, bara f\u00f6r att k\u00e4nna hur det k\u00e4ndes att vara s\u00e5 oskriven, nyfiken och totalt ovetandes om vad livet skulle kasta i kn\u00e4et. Och jag vill att min lilla m\u00e4nniska ska vara liten s\u00e5 l\u00e4nge som m\u00f6jligt, f\u00f6r att slippa besvikelsens t\u00e5rar som kommer att komma, f\u00f6rr eller senare. Jag kan inte hindra livet, men jag kan l\u00e4ra henne allt jag kan. Och hon l\u00e4r mig mer \u00e4n jag trodde jag visste.<\/p>\n

Fr\u00e5gan om hur man \u00e4r ihop, \u00e4r ingen unik undran fr\u00e5n en liten m\u00e4nniska. Den fr\u00e5gan st\u00e4ller vi v\u00e4l oss lite av och till hela livet. Har du tur – d\u00e5 \u00c4R det bara r\u00e4tt en dag. Fr\u00e5getecknet har blivit till utropstecken, som sakta sv\u00e4var iv\u00e4g som en s\u00e5pbubbla mot sommarens kv\u00e4llshimmel.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det var bara myggorna som saknades. Kv\u00e4llen ig\u00e5r k\u00e4ndes som en sommarvarm sten, som l\u00e5ngsamt svalnade i skymningens skugga. Ju l\u00e4gre solen dalade, desto n\u00e4rmare bergskanten och de sista ljuset flyttade jag mig. Vi satt och pratade om allt och ingenting efter att glassen var upp\u00e4ten. Str\u00f6sselfesten var \u00f6ver och lekarna slut. ”Men \u00e4r ni … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":609,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5,24,11],"tags":[],"class_list":["post-1766","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser","category-foraldraliv","category-kaserier"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1766","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/609"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1766"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1766\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1766"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1766"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1766"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}