{"id":181,"date":"2012-02-13T14:34:03","date_gmt":"2012-02-13T13:34:03","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/?p=181"},"modified":"2012-02-13T14:34:03","modified_gmt":"2012-02-13T13:34:03","slug":"aret-var-1985","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/2012\/02\/13\/aret-var-1985\/","title":{"rendered":"\u00c5ret var 1985"},"content":{"rendered":"

Jag kommer ih\u00e5g k\u00e4nslan, n\u00e4r jag \u00e4ntligen fick skivan i kassan. Den doftade till och med speciellt. Inplastad och obruten. Whitney Houstons <\/a>f\u00f6rsta LP. Bilden p\u00e5 framsidan tyckte jag var det snyggaste som fanns. S\u00e5 ville jag se ut n\u00e4r jag blev stor.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

1985 var ett musikaliskt \u00e5r som f\u00f6r mig kan liknas vid en superb \u00e5rg\u00e5ng vin. Det var d\u00e5 som Whitneys \u201dHow will I know\u201d l\u00e5g etta p\u00e5 listorna, videon till fick genomslagskraft p\u00e5 MTV. Banbrytande. Narada Michael Walden l\u00e5g bakom l\u00e5ten och fick sj\u00e4lv ocks\u00e5 en superhit med \u201dGimme gimme gimme.\u201d D\u00e4r stod jag i mitt flickrum, 12 \u00e5r gammal och dr\u00f6mde om all k\u00e4rlek som skulle komma in genom d\u00f6rren n\u00e5gon dag. Helst i form av Morten Harket, som exakt detta \u00e5r ocks\u00e5 slog igenom med \u201dTake on me.\u201d Och s\u00e5 skulle vi dansa till Baltimora med \u201dtarzan boy\u201d tillsammans. Jag hade t\u00e4nkt ut det noga. Morten tillh\u00f6r nog fortfarande en av mina freecards f\u00f6rresten. Det fanns s\u00e5 mycket att dr\u00f6mma om och hoppas p\u00e5 genom musiken 1985. Mycket tack vare Whitney. Jag har alltid tyckt att man m\u00e5ste vara v\u00e4rldens lyckligaste m\u00e4nniska om man f\u00f6ds med en s\u00e5 otrolig r\u00f6st. T\u00e4nk att vakna p\u00e5 morgonen och veta att guldet i strupen finns d\u00e4r, alltid. De flesta kanske sm\u00e4lter till videon \u201dI will always love you\u201d fr\u00e5n Bodyguard, men f\u00f6r mig \u00e4r det \u201dRun to you\u201d <\/a>som ger mig g\u00e5shud.<\/p>\n

Kevin Costners filmiska manlighet, d\u00e4r hans yrke kr\u00e4ver en beskyddande och stark karakt\u00e4r g\u00f6r mig gel\u00e9mjuk. Och s\u00e5 vackra Whitney som bara finns d\u00e4r, med en himmelsk r\u00f6st. Det \u00e4r klart att det kan bli lite kvalmigt med vaniljs\u00e5s och gr\u00e4dde i samma tugga, men i det h\u00e4r sammanhanget \u00e4r det bara att \u00f6sa p\u00e5 med motljus och romantik.<\/p>\n

 <\/p>\n

1985 var ocks\u00e5 det \u00e5ret som Andrew Lloyd Webber f\u00f6rv\u00e5nade sin publik, med att presentera ett klassiskt verk som han kallade Requiem. D\u00e4r finns ett stycke som \u00e4r till\u00e4gnad alla sj\u00e4lar och som ger dem evig frid i ungef\u00e4rlig \u00f6vers\u00e4ttning, n\u00e4mligen Pie Jesu<\/a>.\u00a0 Se videon H\u00c4R<\/a>.<\/p>\n

Tycker att det kan vara passande att till\u00e4gna ett s\u00e5 vackert stycke, till en magnifik r\u00f6st som nu sorgligt nog har tystnat.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag kommer ih\u00e5g k\u00e4nslan, n\u00e4r jag \u00e4ntligen fick skivan i kassan. Den doftade till och med speciellt. Inplastad och obruten. Whitney Houstons f\u00f6rsta LP. Bilden p\u00e5 framsidan tyckte jag var det snyggaste som fanns. S\u00e5 ville jag se ut n\u00e4r jag blev stor. 1985 var ett musikaliskt \u00e5r som f\u00f6r mig kan liknas vid en … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":609,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[17],"tags":[],"class_list":["post-181","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-musik"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/181","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/609"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=181"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/181\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=181"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=181"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=181"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}