\u201dMamma, jag har l\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5ngtr\u00e5kigt. Det finns ingenting att g\u00f6\u00f6\u00f6\u00f6ra.\u201d
\nLiten h\u00e4nger med huvudet, med hela kroppen och ser pl\u00e5gad ut. Varken att leka med Sylvanian family, g\u00f6ra ett collage, eller rita en teckning l\u00e5ter lockande. Inte heller att lyssna p\u00e5 ljudsaga, g\u00f6ra lerfigurer eller kl\u00e4 ut sig. Och att st\u00e4da rummet, det \u00e4r ju helt ot\u00e4nkbart. Hur kunde jag ens komma p\u00e5 ett s\u00e5nt f\u00f6rslag.<\/p>\n
Jag kommer ih\u00e5g n\u00e4r jag hade tr\u00e5kigt som liten. Jag s\u00e5g inte m\u00f6jligheterna f\u00f6r alla m\u00f6jligheter jag faktiskt hade mitt framf\u00f6r n\u00e4san. Allt blev tr\u00e5kigt och gr\u00e5tt. Jag satt p\u00e5 s\u00e4ngen och tittade ut \u00f6ver mitt eget universum men s\u00e5g ingenting. Det var s\u00e5 evinnerligt tr\u00e5kigt att kroppen blev till gel\u00e9. Jag t\u00e4nkte mig det som att jag liksom sakta gled nedf\u00f6r s\u00e4ngkanten som en h\u00f6g av sm\u00e4lta sega r\u00e5ttor. Och d\u00e4r blev jag liggande.<\/p>\n
\u00c5 det var d\u00e5 jag kom p\u00e5 det. En serie om den sega r\u00e5ttan Rune! Fram med papper, h\u00e4ftapparat och pennor. Lite bra musik (som p\u00e5 den tiden innebar Howard Jones och A-ha) och 2 timmar senare hade jag skapat n\u00e5gonting av ingenting. Kreativiteten hade brutit sig ut ur tr\u00e5kighetens t\u00e4ta sn\u00e5rskog.<\/p>\n
S\u00e5 det \u00e4r det jag s\u00e4ger till min dotter, n\u00e4r hon f\u00f6rg\u00e5s av tristess. \u201dDet \u00e4r inte farligt att ha tr\u00e5kigt, tv\u00e4rtom! Pl\u00f6tsligt g\u00f6r du n\u00e5got eller kommer p\u00e5 n\u00e5got som du aldrig skulle ha gjort annars.\u201d Reaktionen p\u00e5 mitt f\u00f6rslag blir inte v\u00e5gen precis, men…det verkar funka. Senast b\u00f6rjade hon g\u00f6ra kl\u00e4der av presentp\u00e5sar som jag skulle kasta i en stor rensning. Sen hade vi modevisning och fotografering. \u00c5tervinningsbart och milj\u00f6v\u00e4nligt mode, i design av m\u00e4rket T.Delastacia. Tala om kreativitet.<\/p>\n
Det \u00e4r h\u00e4rligt att f\u00e5 en bekr\u00e4ftelse p\u00e5 att min hemsnickrade barnmetod inte \u00e4r s\u00e5 tokig. I en artikel i Sydsvenskan, skriver utbildningsforskaren Teresa Belton<\/a> om hur kreativitet kan skapas, just i de stunder d\u00e5 vi har tr\u00e5kigt. Hos b\u00e5de barn och vuxna. Konstn\u00e4ren Greyson Perry s\u00e4ger<\/a> till exempel att \u201ddet \u00e4r l\u00e5ngtr\u00e5kigheten som pushar mig att spr\u00e4nga gr\u00e4nser och prova nya saker.\u201d<\/p>\n S\u00e5 t\u00e4nk p\u00e5 det n\u00e4sta g\u00e5ng du \u00e5ker hem fr\u00e5n jobbet och vet att du har en supertr\u00e5kig bilresa framf\u00f6r dig. Eller n\u00e4r du ligger p\u00e5 sofflocket och bara t\u00e4nker p\u00e5 ingenting. Det \u00e4r kanske d\u00e5 det h\u00e4nder. Pl\u00f6tsligt tvingar du hj\u00e4rnkontoret att \u00f6ppna nya, sp\u00e4nnande filialer som blir en tummelplats f\u00f6r helt nya id\u00e9er…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u201dMamma, jag har l\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5ngtr\u00e5kigt. Det finns ingenting att g\u00f6\u00f6\u00f6\u00f6ra.\u201d Liten h\u00e4nger med huvudet, med hela kroppen och ser pl\u00e5gad ut. Varken att leka med Sylvanian family, g\u00f6ra ett collage, eller rita en teckning l\u00e5ter lockande. Inte heller att lyssna p\u00e5 ljudsaga, g\u00f6ra lerfigurer eller kl\u00e4 ut sig. Och att st\u00e4da rummet, det \u00e4r ju helt … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":609,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5,24,11,8],"tags":[],"class_list":["post-2118","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser","category-foraldraliv","category-kaserier","category-media"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2118","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/609"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2118"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2118\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2118"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2118"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2118"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}