Varje morgon, s\u00e4tter jag mig upp i s\u00e4ngen och hatar hela v\u00e4rlden en stund.<\/p>\n
Det \u00e4r s\u00e5 sk\u00f6nt att f\u00e5 utlopp f\u00f6r ilskan \u00f6ver klockan som v\u00e4cker dig mitt i en dr\u00f6m och de f\u00f6r f\u00e5 s\u00f6mntimmarna som s\u00e4tter sig som ett tydligt V, under \u00f6gonen. Jag hatar tv\u00e5nget att m\u00e5sta g\u00e5 upp och g\u00f6ra frukost och l\u00e4mna till skolan, jag hatar till och med solen utanf\u00f6r som p\u00e5minner mig om att jag inte \u00e4r ledig.<\/p>\n
\u00a0Sen \u00e4r jag f\u00e4rdig.<\/p>\n
Det \u00e4r d\u00e5 jag str\u00e4cker upp armarna, str\u00e4cker mig som en katt och best\u00e4mmer mig f\u00f6r att vara tacksam och glad \u00f6ver den nya dagen som \u00e4r h\u00e4r. Varje morgon (s\u00e5 l\u00e4nge jag inte \u00e4r sjuk) s\u00e5 genomf\u00f6r jag samma ritual.<\/p>\n
Det \u00e4r faktiskt f\u00f6rl\u00f6sande att f\u00e5 utlopp f\u00f6r det bubblande missn\u00f6jet som ibland finns i kroppen. Inget \u00e4r mer dumt eller till och med farligt, \u00e4n att h\u00e5lla det inne. I kroppen, eller knoppen.<\/p>\n