{"id":738,"date":"2012-08-07T13:26:11","date_gmt":"2012-08-07T11:26:11","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/?p=738"},"modified":"2012-08-07T13:26:11","modified_gmt":"2012-08-07T11:26:11","slug":"en-fobikers-dagbok","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/2012\/08\/07\/en-fobikers-dagbok\/","title":{"rendered":"En fobikers dagbok"},"content":{"rendered":"

Det g\u00e5r n\u00e4stan inte att beskriva k\u00e4nslan. Att runda h\u00f6rnet fr\u00e5n vardagsrummet med solsken i blick, f\u00f6r att n\u00e4sta sekund springa tillbaka med paniken i r\u00f6sten och f\u00f6rvridet ansiktsuttryck. Allt p\u00e5 grund av en svart sak p\u00e5 golvet, med 8 ben.<\/p>\n

Jag har haft spindelskr\u00e4ck s\u00e5 l\u00e4nge jag kan minnas. Min fobi \u00e4r n\u00e4stan v\u00e4rre \u00e4n min \u00e5ngest inf\u00f6r tandl\u00e4karbes\u00f6k. Jag har suttit i stolen m\u00e5nga timmar med t\u00e5rarna rinnande nedf\u00f6r kinderna och bultande hj\u00e4rta. Men jag har l\u00e4rt mig att bem\u00e4stra borrljud och flourlukt. Jag har bett om s\u00e5 mycket bed\u00f6vning att jag knappt har kunnat leda cykeln hem efter\u00e5t. Men med spindlar \u00e4r det annorlunda. Jag kan inte resonera med insekten, jag kan inte resonera med mitt logiska t\u00e4nkande heller. N\u00e4r n\u00e5gon f\u00f6rklarar att den d\u00e4r \u00e4ckliga varelsen skulle vara r\u00e4ddare f\u00f6r mig \u00e4n jag f\u00f6r den, s\u00e5 har de inte sett djurets verkliga kroppsspr\u00e5k. De inser inte att den bara \u00e4r ute efter att skr\u00e4mma slag p\u00e5 mig och v\u00e4ntar in b\u00e4sta of\u00f6rutsedda \u00f6gonblick, f\u00f6r att p\u00e5minna mig om att den kommer att dyka upp i min tillvaro n\u00e4r jag absolut inte \u00e4r beredd p\u00e5 det. Spindeln lever inte alls f\u00f6r att vara en n\u00f6dv\u00e4ndig ”naturens sopmaskin”, den lever bara f\u00f6r att s\u00e4tta skr\u00e4ck i Susanne Delastacia.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Sen jag fick barn, har jag varit tvungen att agera mer hj\u00e4ltemodigt \u00e4n jag trodde var m\u00f6jligt, f\u00f6r att inte f\u00f6ra \u00f6ver min r\u00e4dsla till n\u00e4sta generation skrikande flicka. Sm\u00e5, taniga exemplar som finns i skogen eller m\u00f6jligtvis har f\u00f6rirrat sig upp p\u00e5 f\u00f6nsterkarmen har jag kunnat vifta bort med oscarnominerat lugn. Men k\u00f6ttiga, stora kroppar med l\u00e5nga ben som bara v\u00e4ntar p\u00e5 att hoppa en meter upp p\u00e5 min axel eller in i mitt \u00f6ra, det klarar jag bara inte av.<\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sen bodde jag i en l\u00e4genhet d\u00e4r jag fick p\u00e5h\u00e4lsning av en liknande best som den jag m\u00f6tte ig\u00e5r. Den satt mitt i vardagsrummet och stirrade p\u00e5 mig inf\u00f6r v\u00e4ntande attack. Ingen granne kunde hj\u00e4lpa mig och ingen kompis var hemma n\u00e4r jag ringde och b\u00f6nf\u00f6ll i telefon.
\nDet slutade med att jag fr\u00e5n en meters h\u00e5ll, kastade Gula sidorna p\u00e5 besten och inv\u00e4ntade n\u00e5gon slags motreaktion. Det blev bara en kompakt tystnad som fyllde rummet och mitt huvud p\u00e5 samma g\u00e5ng. Sen fick katalogen ligga p\u00e5 samma plats i tv\u00e5 dagar innan min sv\u00e5ger kom f\u00f6r i och konstaterade att den nog faktiskt, alldeles hundraprocentigt, bombs\u00e4kert var D\u00d6D. Och platt.<\/p>\n

Den spindel jag m\u00f6tte ig\u00e5r var om m\u00f6jligt det st\u00f6rsta jag har sk\u00e5dat i hela mitt liv. Med en dammvippa i \u00e4kta strutsfj\u00e4drar i handen, var min enkla plan, att g\u00e5 fr\u00e5n ett rum till ett annat. Det var allt jag beg\u00e4rde. S\u00e5 fort jag f\u00f6rstod vad jag h\u00f6ll p\u00e5 att rusa in i, tappade jag vippan, backade omtumlat bak\u00e5t och krampade ihop i ett \u00e5ngestskri. Att i den skr\u00e4cken, f\u00f6rs\u00f6ka kv\u00e4va rysningar, kv\u00e4ljningar och l\u00e4ten, blir extremt komiskt f\u00f6r den som ser reaktionen. Vilket min dotter gjorde. Det gick inte att vara hj\u00e4ltemamman just d\u00e5, hj\u00e4rnan la av och skickade n\u00f6dsignaler \u00e5t alla h\u00e5ll. Jag s\u00e5g nog ut som Farbror Frej med sv\u00e5r tourettes. Och \u00f6verallt kliade det p\u00e5 mig. I mitt sinne fanns krypet i mitt h\u00e5r, under min tr\u00f6ja och p\u00e5 f\u00f6tterna. Dessutom hade den multiplicerats till att bli tusentals exemplar i min fantasi.<\/p>\n

Det hela p\u00e5gick inte mer \u00e4n n\u00e5gon minut innan besten var inf\u00e5ngad under glas och skulle ”f\u00e5 leva ute i naturen d\u00e4r den gjorde nytta” som min sambo sa. Bilden du ser togs i terapisyfte, men har inte gjort n\u00e5gon st\u00f6rre nytta. Jag la mig p\u00e5 kv\u00e4llen och t\u00e4nkte p\u00e5 mitt m\u00f6te, jag vaknade p\u00e5 morgonen och t\u00e4nkte p\u00e5 den noggrant rengjorda fl\u00e4cken d\u00e4r min sj\u00e4lsliga fiende hade befunnit sig p\u00e5. Med tiden kommer mitt hem och min hall f\u00f6rmodligen att bli en fredad plats igen, men jag befinner mig i k\u00e4nslom\u00e4ssig karens n\u00e5gra dagar till.<\/p>\n

Om jag n\u00e5gon g\u00e5ng skulle vara utan riddare som kan r\u00e4dda en spindelfobisk prinsessa, kanske jag ska ha en telefonkatalog redo. Bara utifall att.
\nB\u00e4sta Sessa reder sig sj\u00e4lv. Ett litet tag iallafall…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det g\u00e5r n\u00e4stan inte att beskriva k\u00e4nslan. Att runda h\u00f6rnet fr\u00e5n vardagsrummet med solsken i blick, f\u00f6r att n\u00e4sta sekund springa tillbaka med paniken i r\u00f6sten och f\u00f6rvridet ansiktsuttryck. Allt p\u00e5 grund av en svart sak p\u00e5 golvet, med 8 ben. Jag har haft spindelskr\u00e4ck s\u00e5 l\u00e4nge jag kan minnas. Min fobi \u00e4r n\u00e4stan v\u00e4rre … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":609,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[11],"tags":[],"class_list":["post-738","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kaserier"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/738","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/609"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=738"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/738\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=738"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=738"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=738"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}