Det var inte s\u00e5 h\u00e4r det skulle bli. Efter din l\u00e5nga resa skulle vi \u00e4ntligen f\u00e5 n\u00e5gra dyrbara m\u00e5nader tillsammans igen. Och som jag l\u00e4ngtade. Varje dag tog mig ett steg n\u00e4rmare din famn. F\u00f6rnimmelsen av din v\u00e4rme dr\u00f6jde sig kvar en l\u00e5ng tid efter att du l\u00e4mnat mig f\u00f6rra g\u00e5ngen. Jag levde f\u00f6r tanken n\u00e4r du skulle komma tillbaka. Jag f\u00f6ljde inte efter dig eller jagade dig i andra l\u00e4nder, eller p\u00e5 andra kontinenter. Jag stannade troget kvar och f\u00f6rs\u00f6kte t\u00e4nka p\u00e5 annat under din fr\u00e5nvaro. Du hade lovat att det skulle bli du och jag igen. Men du svek mig.<\/p>\n
N\u00e4r du v\u00e4l kom, var du fr\u00e5nvarande och hade en distanserad kyla, jag k\u00e4nde inte igen dig. Jag fick dansa efter din pipa, de f\u00e5 dagar som du ville \u00e4gna mig din uppm\u00e4rksamhet. Jag visste aldrig n\u00e4r du skulle finnas vid min sida eller inte. Skulle jag v\u00e5ga lita p\u00e5 dig igen? Jag ville s\u00e5 g\u00e4rna tro p\u00e5 dig och mig och hoppades p\u00e5 att du skulle k\u00e4nna likadant.<\/p>\n
Nu st\u00e5r jag med alldeles f\u00f6r f\u00e5 minnen och frusen sj\u00e4l, medan du planerar de sista detaljerna inf\u00f6r avf\u00e4rd igen. Det h\u00e4r \u00e5ret skulle vi l\u00e4gga gammalt groll bakom oss f\u00f6r att sikta fram\u00e5t. Du hade lovat att vara n\u00e4ra mig till hundra procent, men jag blev \u00e5terigen sviken. Det \u00e4r kanske dags att jag ser mig omkring och s\u00f6ker andra alternativ. En annan typ av omtanke och v\u00e4rme. Inte f\u00f6r att jag vill, utan f\u00f6r att du tvingar mig till det.<\/p>\n
Du ska veta att jag alltid har \u00e4lskat dig. Kom ih\u00e5g det. Kanske vill \u00f6det att vi m\u00f6ts n\u00e5gon dag i framtiden, men jag har inga f\u00f6rhoppningar l\u00e4ngre. Med dessa ord slutar mitt brev, mycket mer finns att s\u00e4ga, men tiden rinner ut.<\/p>\n
<\/p>\n
\u00c4lskade Sommar, jag kommer att sakna dig\u2026<\/p>\n
Din Susanne<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det var inte s\u00e5 h\u00e4r det skulle bli. Efter din l\u00e5nga resa skulle vi \u00e4ntligen f\u00e5 n\u00e5gra dyrbara m\u00e5nader tillsammans igen. Och som jag l\u00e4ngtade. Varje dag tog mig ett steg n\u00e4rmare din famn. F\u00f6rnimmelsen av din v\u00e4rme dr\u00f6jde sig kvar en l\u00e5ng tid efter att du l\u00e4mnat mig f\u00f6rra g\u00e5ngen. Jag levde f\u00f6r tanken … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":609,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5,11],"tags":[],"class_list":["post-812","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser","category-kaserier"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/812","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/609"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=812"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/812\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=812"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=812"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/delastacia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=812"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}