← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv

oåtkomlig kärlek

Du är det vackraste jag sett, det bästa som jag haft och du har en stor plats i mitt hjärta som ingen någonsin kommer att kunna ta.
Dagarna går och går men tiden läker inga sår, tänker fortfarande på dig lika mycket som då, jag försöker att tänka bort dig på alla sätt men alltid tränger du dig fram. Vi alla bara väntar och väntar. Det var alldeles för länge sen vi träffades nu, flera sekunder,minuter,timmar,dagar,nätter,månader av väntan och saknad. När vi förstår att vad vi än gör så kommer det vara såhär.
Vi frågar oss själva varför, men vi får inget svar.
Det är svårt att ha så mycket kärlek till någon när man inte kan visa det eller ta ut det, man håller det bara inom sig. Med hopp om att allt kommer bli bra. Vi kommer må bra, vi mår bra. Vi kämpar, vi ler, vi skrattar, vi har kul, vi håller ihop.
Men ändå känns det helt fel.
Jag tänker tillbaka och blir rädd, att allt kan förändras på en sekund.
Det känns fel, det är ju nu du ska vara här och hålla om mig och säga att allt kommer bli bra, som du brukade.

Jag älskar och saknar dig,