Solen skiner utanför fönstret och det är faktiskt varmt ute. Så himla skönt.
Måste förresten säga hur skönt det är att kunna öppna datorn och blogga lite. Skriva av mig. Speciellt när man är bakis och är lite extra allt. Jag vet inte om det har med åldern att göra kanske, men sedan en tid tillbaka har jag blivit mer rädd om mig själv. Tänkt mer på vad jag själv känner. Jag gör det som känns bra för mig. Förut var jag lite för snäll. Sån är jag visserligen lite fortfarande eftersom jag hatar att bråka eller liknande, men jag börjar lära mig, då är det ju visserligen tur att man har vänner som är likadana haha. Eller så är det för att jag är i det skedet i livet där jag plötsligt insett vad jag har och hade. Positivt och negativt. Något jag har lovat mig själv senaste året är att ALDRIG låta någon sno min lycka. Jag är lycklig nu, och jag tvivlar inte på att jag kommer kunna bli ännu lyckligare. Jag är fri att avgöra vad & vem som gör, & kommer göra, mig lycklig. Jag har äntligen chansen att sätta Desirée som nr 1.
Det jag vill komma till är att jag nådde en bristningsgräns idag. Och poff sa det.
Nu ska jag hem till min kusin och dricka te på hennes balkong.
Thank you very much. 😀
