Sprang och låste dörren så fort H kommit hit ikväll. Hör jag någon i trappan utanför kryper det alltid lite i kroppen för att jag är rädd att någon ska försöka ta sig in. Jag lyssnar på P3 dokumentärer nästan varje dag och det har stigit mig lite åt huvudet..och så nu detta.
Jag låg inlindad i armarna på min kille och kollade på film här om dagen. Under tiden sprang folk för sitt liv i Paris. När sånt här händer har jag så svårt att prata om det för att jag är så rädd, just därför har jag inte skrivit om det som hänt. Samtidigt vet vi alla att det inte går att blunda för..
Jag vet bara inte vad som är rätt att skriva, mer än att alla tankar just nu går till Frankrike. Jag är verkligen rädd, men jag säger som Kenza, det är väl bara att försöka köra på som vanligt.. Hur man nu kan göra det.
