Alltså, ibland blir jag så full i skratt..
Jag är en riktig bloggläsare. Jag tror jag har ungefär 10 favoritbloggar. Vaaarje dag gluttar jag in på dom! Och så på senare tid har jag faktiskt börjat intresserat mig mer för alla kommentarer folk skriver. Jag liksom tycker det är himla facinerade att läsa dom.
Och jag slutar ALDRIG förvånas haha. Här satt jag nämligen just precis och läste Isabella Löwengrips blogg, det inlägget om hennes tånaglar som Odd (hur söt?) hade målat eftersom hennes mage är i vägen. (Hon är gravid för er som lyckats missat det).
Nu till min ilska. Okej är ni med? : En person har alltså tagit sin dyrbara tid och funderat över hurvida Isabella ljuger eller inte om att hennes mage är för stor. Alltså att hon säkert hittar på, och att ”hon minsann säkert når ner själv!!!”.
Eller bara sådana små hjärtegull som har mage att kalla någon annan människa ful? stor näsa? duckface? osv.
…….
Då till min fråga: Vem är du? och vad gör du med ditt liv? hur ser du ut? Nog för att vi är många som älskar att lusläsa bloggar hit och dit, och att vi alla har olika åsikter.. Men att faktiskt ta sig tiden och försöka förpesta en annan människas liv? det nöjet har jag inte riktigt förstått mig på. Är det så fruktansvärt jobbigt att hålla det inom sig själv? Vilken himla tur då att det inte är just du som har den där fula näsan.
Anledningen till att jag börjar bry mig är för att jag ser hur min blogg växer..och jag sitter här och väntar på att dumma kommentarer ska hitta hit med. Som tur är har dom lyckats hålla sig borta mer eller mindre. Kan vi inte bara bestämma att vi tjejer håller ihop?
Kyss mig i arslet ungefär.
