Jag är inte skyldig dig någonting, du är inte skyldig mig nåt

Det gäller att hitta små små guldkorn i vardagen för att vara en lycklig människa. Det är i varje fall vad jag tror.

Jag vill dela med mig av lite tankar såhär på morgonen, för nu är jag redo. Jag sitter i skrivande stund i mitt fönster (eller okej, på puffen bredvid, jag får så ont i rumpan av fönsterbrädan) och har solen i ansiktet. En kopp kaffe i handen och ljudet av havet i öronen. Spotify<3.

– hur gammal var du nu igen? Jag är 22 år.  Japp, jag skulle kunna vara 70.

Att vara ung i dagens samhälle är fruktansvärt stressigt. Man är alltid tillgänglig. Och så är det. Mobilen sitter klistrad. Punkt slut. Och kom inte och be en 20åring att skaffa sig en Sony från stenåldern då bara för att göra sig friare, då blir det en ny stress i sig att man inte ”hänger med” i svängarna. Ideal, träning, kost.
Stress. Stress i allt.

Vet ni vad ambulanssjukvårdaren sa till mig i somras på vägen till sjukhuset?

– Du är påväg in i den omtalade väggen, sa han. Utbrändheten. Jag skämdes. Och gör fortfarande. Jag är inte en utbränd människa. Jag är ju kung.

– Jobbar du natt? Jag svarade nej, för att sedan ändra mig till ja, när jag insåg att jo men det har jag ju gjort i någon månad nu.

– Det är farligt det där med nattjobb.

– haha ja det borde väl du veta som jobbar med det här, skämtade jag såklart till det med. Redan där la jag över ”medlidandet” på honom, inte mig själv. Det är inte synd om mig. Det är ju skämmigt att jag är så svag. Varför skämdes jag? Det är ganska enkelt: det finns folk som har det värre. Mycket värre. Stop. Sluta. Sudda ut. Jämför dig ALDRIG med andra.

Jag har inte gått in i väggen mina vänner. Men jag är där och nosar lite. Känner du att du är påväg, att din kropp börjar styra dig istället för tvärtom?

Sätt dig i fönstret och lyssna till havet du med. Eller gör det som lugnar din själ. Har du ett jobb du helt enkelt inte klarar av, så jobba inte där. Jobba inte där för att ”massa andra klarar ju av det”. Det handlar om dig. Det är många som jobbar natt, och just därför har jag inte vågat berätta att det var droppen för min kropp. Jag jobbade bara natt i några månader. Men sen fick en person mig att förstå att vissa inte är gjorda för det. Likväl som att en otroligt blyg person inte är gjord för att springa runt bland 150st konferensgäster varje dag. Något som är självklart för dig, är inte självklart för någon annan.

Jag har bestämt mig för att sluta skämmas över att jag blev svag. Att jag ibland blir stressad kl 08 för att jag har ett möte kl 17 samma dag. Eller att jag somnar kl 21 på kvällarna nu, vaknar vid 03, ibland gråter lite, och somnar om. Jag gråter inte för att jag är ledsen. Min kropp gråter för att den är trött. Jag är lycklig när jag vaknar igen. Mest lycklig i stunden är jag för att jag får sätta mig i mitt fönster och dricka min kopp kaffe. Igår var det att få äta just pizza med Desiree. Det hjälper. Det hjälper att ha små små lyckor i kontrast till dom stora.

Att lära sig lyssna på kroppen. Vi är alla unika. Kom ihåg det.