Ligger i sängen och väntar på att maten ska smälta så jag kan sticka till gymmet.
Har lite tankar i skallen, som jag har tänkt mer och mer på, på senaste tiden. Skön slutsats dessutom.
Jag och tjejerna satt och diskuterade här om dagen när vi hade middag. Vi diskuterade olika beteenden hos personer och hur man plötsligt kan välja att se dom på ett helt annat sätt. Förstår ni vad jag menar? Man tror en sak men inser sen det riktiga.
Det är flera gånger jag har gått med huvudet sänkt och tänkt att det är ”fel på mig” för att en person glor och knappt hälsar, eller att det måste vara något JAG gjort när en person beter sig konstigt osv osv. Tills man får veta att just dessa personer är precis likadana mot alla andra, eller dessutom själva har en del att jobba på.
Vi människor verkar vara så otroligt duktiga på att sänka oss själva så fort ett annorlunda beteende kommer upp till ytan hos en annan..
Jag vet en person som hade väldigt svårt för min bästa vän ett tag. Och vet ni varför? hon var ”så perfekt”. Är det inte sjukt? Tack då, eller? Avundsjuka.
En gång blev jag ledsen när en kille betedde sig konstigt, mot bara mig, på en fest. Jag tänkte att jag väl var ”ful” eller något. Inte höll samma standard som alla andra, tankarna flög iväg rätt ner till underjorden…..
Han var intresserad så han vågade inte riktigt prata med mig. Kom det sedan fram. Jahaaaaa det var sååååå det var. Det borde man ju fattat! Eller?
ALLA är vi olika. Så tänk efter en extra gång innan du drar en dum slutsats mot dig själv. Jag blev nämligen himla tacksam här om dagen när jag fick höra att mina vänner hade samma uppfattning som mig om en person. Jag liksom insåg direkt att det ju inte sitter i mig, det sitter i denne. Den personen har en del att jobba på. Inte jag, i detta faktum.
Så nästa gång du får en sne blick, inget ”hej” tillbaka, inget samtal efter en ”perfekt” dejt, vänd på steken. Det kan vara helt annat än du tror. Osäkerhet, för att nämna det vanligaste.
Osäkerhet.
