PCOS

Jag tänkte att jag skulle berätta det där om hur jag mitt i stress skiten mår betydligt bättre.

Jag har PCO – Polycystiskt ovarialsyndrom. Vilket innebär att jag har små små cystor i mina äggstockar. Nu är jag ingen expert här men jag kan väl typ förklara hur min doktor sa det. Jag har ett milt PCOS, det finns alltså dom som har väldiga problem.

Detta innebär hur som helst att jag har väldigt lätt för att få stora cystor på äggstockarna (dom jag har haft har legat på runt 8×8 cm i storlek). Att ha cystor är väldigt vanligt, men att ha så pass stora och som dessutom är fyllda med lite blod är aningen värre. Så han sa bara att han förstod att jag har haft stora smärtor och att jag nu måste låta äggstockarna vila. Detta var i november. Det är vanligt att man har långt mellan (eller knappt någon) mens då man har oregelbunden ägglossning. Men jag har aldrig haft det & var tydligen väldigt fertil vilket är lugnande, då det alltså kan vara ett problem hos vissa med pco(s).

Ni kanske har sett att jag några gånger har skämtat med mina vänner om ”hur manlig jag är”? det internskämtet kommer av detta haha. Man har nämligen lite mer av det manliga hormonet när man har pcos. Många atletiska kvinnor har tydligen detta, då man har en aning lättare att lägga på sig muskler. Och det är något jag alltid har känt, jag kan känna mig som en pumpad man med anabola ibland, men jag är ju glad att jag har förutsättningarna.

Man får ofta dålig hy (hej hej), många är överviktiga och vissa har till och med hår i ansiktet, men framför allt har man himla problem med hormonbalansen. Jag är med andra ord glad att jag har detta i light version. Det ända jag har kunnat känna av är just magen, att jag två veckor i månaden hade 200% pms (vi snackar tio stora finnar över en natt), musklerna och att jag helt enkelt kan känna mig lite grabbig på insidan (vilket jag alltid skyllt på mina brorsor haha).

Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag tycker detta är så otroligt viktigt att uppmärksamma, då det finns alldeles för lite kunskap. Jag gick nämligen i flera år och undrade varför jag helt plötsligt fick pissdålig hy, kände mig vätskefylld (kunde gå upp flera kilon i vätska, och kan fortfarande en aning) & hade såna otroliga humörsvägningar.. Jag fick dessutom veta, efter att jag varit tvungen att behandla bort en blodcysta med Neovletta p-piller, att jag inte tålde hormoner eftersom jag blev så deppig. Det var en ”rycka på axlarna” och säga att jag inte skulle äta hormoner helt enklet. Då hade jag dessutom pojkvän och blev psykiskt instabil i princip.

När jag sedan uppsökte doktorn/gynakuten för snart ett år sedan, för att jag helt enkelt inte stod ut, trots att jag inte ätit ett enda piller, så kunde han direkt säga som det var. Att jag hade Pcos. Jag var inte ”allergisk” mot hormoner, jag behövde snarare äta RÄTT hormoner för att få balans. Vilket jag nu har gjort sedan i november. P-pillret Yaz, och nu (fyra dagar in) istället Yazmin som är snäppet starkare.

Har ni problem, så ge er inte. Neovletta inhåller de hormoner som JAG ska hålla mig borta ifrån och Yaz/Yazmin inhåller de som är rätt för mig. Hyn är betydligt bättre, men det är givetvis en bit kvar innan kroppen helt är i fas. Jag känner att magen vilar och jag är helt enkelt mycket mer stabil. Men framför allt behöver jag inte gå och känna att jag endast har ca 7 dagar i månaden som jag mår bra. Jag är så tacksam över att jag fick träffa en bra läkare som kunde hitta rätt för mig. Jag önskar givetvis att jag slapp knapra piller men jag mår så mycket bättre med detta.

Hur det sedan blir när jag slutar och vill skaffa barn, det får vi ta då.

Amen och klapp på axeln till mig själv (och er) som stått ut.