Så, jag hjälpte en gäst här för en vecka sedan att skicka iväg hans företagskalender som han hade glömt hos oss. Han bor i södra Sverige. Efter ett par dagar ringde han och undrade vart den var och jag försäkrade honom att den låg på brevlådan (det hade varit helg så då tar det ju längre tid). Och för en stund sedan smsade min kollega och sa att han hade ringt och försökt fått tag på mig, igen. (jag jobbar kväll idag).. Desirée Karlsson skiter nästan ner sig av rädsla för att den där jäkla kalendern inte skulle ha kommit fram (och nu är det liksom en hel vecka sedan den skickades). Vad gör man då? Han är tydligen ”handikappad” utan den förklarade han första gången vi pratade. Hur som helst, med vridande mage tar jag mig in på min jobbmejl för att se om han kanske skrivit något, och det hade han….. Han ville tacka och undrade hur han kunde ersätta detta.
Skrattar högt åt mig själv i denna stund.
Nu ska jag fira med en kopp kaffe framför SATC innan jag rullar iväg till gymmet.
Bilden är rätt passande då jag känner denna ”aaaaaaah” känsla just nu.