”ni som vet att en mur bara är en bro på högkant”
… så börjar en av Emil Jensens fantastiska låtar.
Och det är även så som jag försöker se på världen för tillfälligt.
Jag är, efter bara 1,5 vecka, skoltrött, jag finner inget motivation, alls.
Av ca 400 elever finner jag 3 som är mina vänner, endast 1 av dessa går i min klass, men . 3 andra finns det som jag kan hänga med..
Jag mår redan dåligt över att varje morgon behöva tvinga mig till skolan, tror ni då att det blir bättre när människor som innan var mina vänner är på riktigt elaka mot mig? Tror ni det känns bättre när rykterna om dig fortfarande cirkulerar och folk pratar bakom din rygg?
Öppna utåtriktade livliga jag stänger nu in mig mer och mer i mig själv.
Jag har vänner, JÄTTEmånga vänner,
& dom är på riktigt äkta, de är inte ”coola” de är inte ”inne”, men de är sig själva,
Och de är så mycket bättre. Och jag har verkligen börjat avsky ”coola” människor.
Mina andra vänner går antligen på gymnasiet eller på andra skolor,
Jag träffar dom alla samtidigt minst en gång i veckan, och vissa av dom fler gånger..
Så varför är jag inte glad?
Jag vet att jag måste ta itu med mitt liv för jag kan inte ha det så här,
Men så vad ska jag göra?
Vara med med mina riktiga vänner?
Ligga i en sova och halv sova för att jag inte orkar ta plats som man verkligen behöver då,
Ha mer tid för mig själv?
Och göra vaddå? Sitta framför facebook stalka andras liv och bara må dåligt över att jag inte gör nånting,
och bli ännu latare och inte orka något mer än vad jag redan gör/är..?
Börja träna och bli en massa aktiv på allt?
Ska jag börja studa fotbollen varje träning varje match, ut och springa varje dag eller kanske cykla?
Men då kommer ju mina vänner börja undra vart jag taigt vägen och bli arga/ledsna att jag ”skiter” i dom?
Äta nyttigt och sova ordentligare?
Jag vet inte vad jag behöver, jag vet inte vad jag vill..
vissa dagar känns det bara som att jag borde ta mig till ungdomsmottagningen & få nån att skriva ut antidepressiva till mig, de verkar ju ändå som att dom skriver ut de till vem som hels nu förtiden… skämt åsido.