Det pratas mer an vad det borde om vilka sjukdomar och diagnoser man ger till sig sjalv. Jag ar en frisk manniska med sma brister. Man valjer sjalv om man vill vara en sjuk person eller om man vill vara en frisk person. Jag har aldrig sett mig sjalv som en individ som behover en lattare vag att ga an de andra, eller mer hjalp for att utratta vissa uppdrag. Jag fick for mig for nagra ar sedan att jag har adhd eller add (koncentrationssvarigheter etc). Men jag valde att inte bry mig om det utan fortsatta kampa som jag alltid gjort. Jag tror att man blir ”sjukare” och far fler diagnoser och speciellt om man letar efter dom. Jag tror inte att jag skulle fa ett lattare liv eller vardag om jag fick en eller flera diagnoser som forklarar varfor jag ar som jag ar. Tror mer att jag skulle bli deprimerad och tycka synd om mitt liv. Ibland kan det vara skont att fa en forklaring varfor man har lite svarare an sina medmanniskor att hanga med etc. men vad ar det som ar normalt egentligen? Ar det bra att sticka ut ur folkamangden med en diagnos som add? Alla ar vi olika (det ar val tur det) och det kommer alltid vara sa att vissa har lattare for att lara sig och andra far kampa lite extra for att na samma mal.
Det viktigaste ar att man aldrig ska ge upp oavsett brister eller diagnoser.
Trevlig Sondag pa er.