Jag har alltid tänkt väldigt mycket på livet/framtid och ibland blir det för mycket orolighet och förvirring i både hjärta och hjärna. Men en tanke som jag är helt säker på är att jag längtar mig härifrån. Från Stockholm, från Sverige. Det slog mig när jag fick några strålar av helt otrolig, nästan värmande, sol. Jag kände mig lycklig i stunden men efteråt kom tanken: Är det såhär man ska känna sig egentligen?!
Just nu vill jag bara lämna min kropp och alla dilemman som har uppstått (+min förkylning, som har kommit mycket opassande) och åka iväg.
Men drömmarna, de finns fortfarande kvar likaså hoppet.