Och jag är ledig! Mina förhoppningar i morse var inte alla bra då jag såg gråa moln. Men nu har det vänt! Äntligen!
Efter 6 km på gymmet kon det fram en tant som undrade hur långt jag hade sprungit. Jag svarade och hon blev chockad över hur jag kunde klara springa så långt.
Jag blev så tacksam så alla energi jag trodde försvann kom sakta men säkert tillbaka och kunde inse själv att jag är faktiskt mer tränad än vad jag tror själv ibland.
Tänk att det ska behövas en kommentar från en helt okänd människa för att man ska själv se de positiva sakerna med en skälv. Sjukt! Hon gjorde iaf min dag.
Kalla mig kärring men jag njuter, jag lovar!