Det går mer upp och ner i livet än vad det brukar (=alltså katastrof mer eller mindre). Efter helgen i Sthlm med min man och med bra vänner inser har jag en aning svårt att jag bor så långt ifrån alla. Jag längtar hem.
Ska förodlingen skaffa gym kort här då det påverkar min kropp negativt när jag nu inte tränat nästan ingenting sen juli/augusti….I alla fall har jag blivit mer plufsig.
Funderar mycket på om det är värt att bo i den lilla cellen med ett kök som ser ut som Fritzls källare där han höll sina barn instängda.
MEN, nu är verkligen inte allt skit och jag kommer verkligen inte flytta härifrån. Men vissa dagar suger det mer än andra och det blir mer påtagligt att jag påverkas av att bo så tätt in på 22 andra människor.
Nu: Skolaaaaaaa
