Läste precis på Natacha Peyres blogg där hon berättar att hon fått fel dos av en medicin som heter Levaxin, samma som jag tar. Hon talar om att hon blir sur och började gråta över bara en lite grej som att inte orka bära allt. Kan ju inte direkt säga att jag inte är så, för det är jag. Kan bli sur och i vissa fall börja gråta över små saker som när det inte finns en galge till min jacka när jag kommer hem, eller som bara att mina händer känns torra och äckliga?!
Ja, min kille borde också ha en medalj för att han står ut med allt trams (jag erkänner själv att det är töntigt), men jag börjar lära mig och behärska alla mina tramsigheter och så fort jag känner att den där hemska känslan är på väg måste jag stanna upp och bara andas. Lugnt och stilla.
Conclusion=Tror inte det är mitt levaxin (och inte blodsockret heller) utan att det bara är så jag är. En dåligt egenskap som sakta men säkert försvinner ut ur min kropp.
I need a new dress. Suddig men snart är den verklig. Hörde det fanns en syatelje i Norrköping?! Ska nog kontakta.
Puss