Nu är det såhär. Har läst vissa kommentarer och åsikter om diabetes typ 1 och blir till en viss del en bitter människa när inte alla har samma åsikt som jag. Konstigt? Jo kanske men jag tror jag har en så pass hälsosam tanke om min sjukdom att jag inte tänker ge de dåliga tankarna en syl i vödret och en plats i min hjärna.
Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som jag kommer ha tills den dagen mitt hjärta slutar slå. Jag kämpar med att ha så pass bra värden i helhet att jag förhoppningsvis kan leva ett långt och lyckligt liv utan många kompilationer. För det är väl en dröm de flesta har?
Finns inte en chans att jag ska gå runt varje dag och älta till mina närmaste vilken helvete jag har med insulin, känningar, lite för högt, oh crap nu måste jag äta igen fast jag är proppmätt, går upp på natten och försäkrar mig att det är stabilt och alla diverse saker som tillhör.
Lev och njut av det som finns och är det lite högt? Ja finns förhoppningsvis en bra ursäkt så move on. Lär dig att leva ett hyfsat normalt liv med en sjukdom som förkortar livet med några år (inte lika kåt, problem med alkohol, fötter, syn,deppighet och hundra miljoner andra saker som kan få ditt liv att bli till en missär) och gör det till en livsstil.
Lägg all dålig energi på något som du tycker är roligt.
Bitch?! Kanske men diabetesen är min bitch.