Du lever ett liv som du själv styr över. Det är bara du som kan sätta gränser och som kan ändra på något om du är ex. missnöjd med något i tillvaron.
Att vi diabetiker har en aning svårare att få bort fett från kroppen eller har lite svårare att få bort ”klumparna” från insulinet (sticker sig på samma ställen kan det bildas små klumpar typ), eller något annat som inte normala personer har, har jag svårt att ta in.
Det är bara ännu en ursäkt som är riktigt dålig. Alla har något som är kämpigt och bara för att jag har en kronisk sjukdom vill jag inte bli behandlad som någonting annat än en helt vanligt kvinna.
Därför är det bra att ha rätt inställning och kämpa på för det är den utväg som finns till att få någonting som man verkligen vill ha. Det går att få bort fett och det går att leva ett riktigt bra liv fast diabetes. Jag hoppas jag aldrig kommer att skylla på min sjukdom eller ge ursäkter till att slippa undan med något bara för att man innerst inne är riktigt jävla lat och trött.
Alla kämpar och det måste även vi. Suck it up.
Nytt uppdrag!
Nu vet inte jag om du syftade på det jag frågat dig om tidigare, fick den känslan. Det är väl bra att du har den inställningen, att vara stark och tänka att man inte ska behöva bli behandlad annorlunda. Men det finns människor som verkligen får kämpa arslet av sig för att hålla både formen och blodsockret i schack, att det är svårare är ett faktum, så är det bara. Det är INTE en dålig ursäkt för någonting, utan det är som sagt fakta! Sedan kanske du har en livsstil där att träna dagligen och äta riktigt bra är naturligt för dig, det blir inte så svårt att hålla vikten och kosten. Men om vi jämför ditt liv med en vanlig genomsnittssvensson så lever de förmodligen inte så, utan de tränar betydligt mindre och äter mer vad som faller en in. De slipper att ha ett orosmoln över skallen och att kontrollera en kronisk sjukdom, och KAN oproblematiskt leva ett halvslappt liv utan att behöva bry sig om ögon, njurar, nerver ändå. Att skriva att ”det bara är en ursäkt som är riktigt dålig” är ju inte riktigt okej, då det är förjävla krångligt för många trots att man kämpar. Att det går bra för dig är ju kanon. MEN det är ju en väldigt individuell sjukdom också, och det finns INGEN sjukdom som kräver mer av patientens personliga kontroll och omhändertagande 24-7 hela livet. Det är ett extra jobb att leva med diabetes, mer extra jobb för vissa än för andra. Det är förjävla bra att vara stark i tanken, man måste vara det, och ja det är upp till en själv att ta hand om sin sjukdom och det mesta sitter psykiskt när det kommer till att uppnå mål. Det jag frågat dig om innebär inte att SKYLLA något på diabetes på grund av att man är ”riktigt jävla lat och trött”. Jag gymmar som en idiot minimum 4 timmar veckan, är ute med hundarna minst 4 km per dag, är normalviktig och har äntligen fått ner hba1c till målvärdet, -och det har inte kommit gratis. Att jag tycker diabetesen varit i vägen i livet är även det ett faktum, det gör väl inte mig till en svagare människa än en frisk person? De har aldrig behövt utstå den oron! Att jag gnällt vid vissa tillfällen men ändå klarat att kontrollera diabetesen bör ju mer göra mig mer beundransvärd. Förminska inte sjukdomen med en sådan klang, blir inte riktigt rättvist. Till exempel för min del, det där lilla extra fettet försvinner inte för min del trots ett intag på 1300-1500 kcal per dag, vågen rör sig inte det minsta, trots mindre insulindoser genom mindre kolhydrater osv. Ska kolla upp sköldskörteln för inget går ihop, är STENHÅRD med kosten men det hjälper ej. SJÄLVKLART måste man få ha dagar där jag tänker ”fan, varför jag, varför varför” utan att behöva skämmas för det. Det är en förjävla dryg sjukdom för de flesta, individuell som sagt och påfrestande, och då ska man absolut få ventilera ibland. Har man en kontrollerad diabetes och lever hälsosamt med jobb och socialt liv utöver så är väl det absolut sista man är ”LAT”? INGEN har bett om att få leva som en bukspottskörtel utöver sitt vanliga liv, -och lyckas man okej så är man en förjävla duktig person, som även denna ska få känna sig lite nedslagen ibland utan att vara lat eller svag. Man är ju bara människa. 🙂 Sådär, puh blev långt, men tycker det är viktigt att veta att man ska få vara nere ibland utan att skämmas för det. Jag är precis som du, HATAR om någon på något vis ska tycka synd om en utan att man ens ventilerat sina egna tankar kring sjukdomen. Man är ju fan inget offer för att man har diabetes, så länge man tar hand om den så gott man kan dvs! MEN, det är en extra grej att tänka på och kontrollera dag ut och dag in. Ha det bra.