Jag har haft diabetes typ 1 i snart 12 år. Därmed kan jag med säkerhet säga att jag känner sjukdomen väldigt väl och vet i stort vad sjukdomen innebär, med vissa undantag dvs.
Med detta sagt har jag väldigt svårt att förstå att man som diabetiker inte kan acceptera läget och göra sig själv en otjänst genom att missköta sig, för att sedan söka efter medlidande av andra. Varför inte lära sig hur sin kropp och blodsocker fungerar och påverkas av olika livsmedel och alla typer av mående.
Efter år med sjukdomen diabetes typ 1 har jag fått en känsla av hur min kropp fungerar. Från första dagen då jag blev inlagd på Norrköpings Lasarett har jag varit en ”svamp”. Jag har sugit åt mig all den kunskap jag har fått GRATIS utav utbildade läkare, sjuksköterskor, dietister, forskare, föreläsare och av andra personer med samma sjukdom som jag. Allt detta har format den jag är idag och givetvis finns det mycket skit-snack som jag har sållat bort.
Jag är ingen förespråkare för olika typer av dieter som låg kolhydratskost och alla andra som finns. Men väljer man som jag gör att kunna ha friheten att äta all typ och form av livsmedel som finns runt om i världen måste man ha en kännedom om hur sitt egna ”tempel” fungerar i de flesta situationer.
Jag tror på en livsstil där man håller hyfsat fasta måltider och en kost som man blir mätt av dvs. mat där småätandet inte går över styr och en ond cirkel som gör blodsockret extremt rörligt. För i grund och botten ska ju blodsockret vara stabilt.
Min livsstil fungerar inte på alla. Men det fungerar för mig. Det bästa är att testa sig fram och inse att sjukdomen kommer att stanna
kvar. Mi
nska risken för komplikationer och acceptera det liv som du har med en idag obotlig sjukdom.
Va Stjärnan i ditt liv. Släpp ut alla färger och inse att du är vacker och lika värdefull som vilken annan person som lever på denna jord med eller utan sjukdomar.