Jag lever med öppet hjärta
på ont och på gott
känner jordens skälvande smärta…
men även dess skönhet i stort som smått.
Det finns ingen port att låsa
blir så trött och slut
när känslorna virvla och blåsa
jag bränt mitt sista krut.
Jag älskar det vackra och rena
med dofter, toner och dans
men gråter i natten den sena
ensam som bara jag fanns.
Så är jag en främling på jorden
som ömmar för alla små
de som missar de dukade borden
det får inte vara så.
Jag målar i regnbågspasteller
och drar penseln i mörkaste svärta
det finns inget antingen eller
för jag lever med öppet hjärta.