2014-11-16 och natten 2014-11-17

Pure-eyed-faith_AskAnAngel_org_10806250_819579181416728_339195251406409693_n

Oj, det har hänt så mycket, men har inte hittat tiden och energin till att skriva av mig. Lite frustrerande när jag flera gånger tänkt skriva av mig och kommit på (för mig) massa kloka ideér, tankar och funderingar.

Har precis städat nedervåningen, men har toaletten och övervåningen kvar att städa, mysigt att veta eller hur 😉
Tog en paus här då sonen ville ha datorn vid ca:19.00. 🙂

Nu är klockan 00:30 natten 2014-11-17 och jag vill skriva av mig om att jag idag fastnade i mina deffekter. Idag lyckades jag med bedriften att starta igång en situation tack vare mina deffekter. Det rullade på som en liten snöboll som bara blev större och större och det var helt och fullt ut mitt fel som började dra igång den (deffekten) sen fick jag panik ångest och valde att ringa min sponsor efter den mindre lyckade situationen. Det är en konst att hamna i sådana situationer som jag ibland kan göra, förr skulle jag ha skrivit att jag förstår inte hur jag lyckas, nu vet jag bättre och jag vet precis hur jag lyckas ;). Hur som helst så lyssnade jag noga på min sponsor och för första gången i mitt livs historia så valde jag att använda en andlig princip och släcka snöbollen som för övrigt hade blivit till ett snöberg om jag inte gjorde så. Jag slutade upp med att bli imponerad av mig själv, att hur sugen jag än var på att gå in i det (deffekten) och göra det ännu värre så valde jag att byta ut den mot en andlig princip. 12 stegs programmet regerar. Efter min bedrift var jag oerhört tacksam över min lärdom och utan att ha kontroll över hur framtiden kommer att bli så gjorde jag även en sak som kändes och blev helt rätt i slutändan. Jag avslutade något på en schysst sätt dessutom och känner mig glad över denna stora insats. Sen kom det över mig en stor reflektion nämligen det faktum att de som inte klarar av dig trots dina mindre bra sidor, är kanske inte dem som ska vara bland dina närmaste och dem som tar dig för vad du är och accepterar att man ibland ”spårar” är ju precis dem som är ämnade att vara i ditt liv.

Jag är jag och ingen annan. 😉

Har nu börjat skriva i steg 7 och känner mig glad över att jag kommit igång med det.

Under dagen har jag sorterat barnkläder och försökt städa som tidigare nämnt. Jag ska ärligt säga att jag är lite frustrerad över att jag inte fick någon riktig struktur över dagen, men kanske var det så det var menat. Har lärt mig att jag måste ta itu med känslan och inte fly den, även om den är obehaglig, jag måste älska mig själv och inte slå på mig själv även om jag tabbar mig. Jag är ju bara människa!

Love and Light till er alla!!!!

Bjuder på nattens låtar: