Kände sån skön känsla när jag tränade och hade musik i öronen, har aldrig känt sådan frid över att träna som nu, jag blundade lyssnade på den pumpande musiken i öronen och kände att allt kommer lösa sig. Hela mitt liv tror jag nog att jag alltid känt mig orolig över hur allt ska bli, senaste tiden har jag varit inne på mood survival. Men nu känns det helt plötsligt som att allt kommer lösa sig, jag vet inte hur, men det känns som om jag inte behöver oroa mig längre.
Jag har ingen familj här i staden där jag bor, förutom mina söner. Men jag har inget att hämta varken i USA eller ÖSTERSUND heller. Men jag ska kämpa på för mina söners skull och vad mer kan man göra än att acceptera att man är ensamen? I grund och botten? Allt jag någonsinn har sökt är en familj och gemenskap och äkta kärlek, men av någon skum anledning kändes det nu bara som om allt kommer lösa sig bara jag vågar tro på mig själv. Bara jag vågar vara och bara jag vågar acceptera. Man kan inte bli kär i kärleken och tvinga fram saker man måste vara hel själv.
Nu efter träningen så stinker jag och känner mig som ”stinky” he he !
Så nu ska jag ta mig en dusch…
Sen ska jag äta lite frukt och youghurt 😉