Cattis sa det ganska bra att det som h\u00e4nder nu \u00e4r jobbigt f\u00f6r att min karakt\u00e4r ifr\u00e5gas\u00e4tts, men t\u00e4nker att de som k\u00e4nner mig vet ju hur man \u00e4r och jag har inte gjort n\u00e5got fel, \u00e4ven om jag ska synas \u00e4nda in i s\u00f6mmarna. \u00c4nda sedan jag var liten har jag alltid t\u00e4nkt att man ska vara sn\u00e4ll, men det har stj\u00e4lpt mig mycket ist\u00e4llet f\u00f6r att det har hj\u00e4lpt mig. De brukar s\u00e4ga att sn\u00e4lla flickor kommer till himmelen, medan de andra kan g\u00e5 hur l\u00e5ngt som helst. Min fina v\u00e4n Ewa sa en g\u00e5ng en v\u00e4ldigt fin sak, hon sa att jag \u00e4r s\u00e5n sort som alltid landar p\u00e5 f\u00f6tter \ud83d\ude09 Men just nu skulle det vara sk\u00f6nt att ha en famn som fanns d\u00e4r bara f\u00f6r mig, men jag \u00e4r tacksam f\u00f6r de fina v\u00e4nner\/personer jag har i mitt liv. S\u00e5dana h\u00e4r g\u00e5nger \u00e4r det jobbigt att inte ha sina br\u00f6der eller sin mamma h\u00e4r. Jag \u00e4r uppvuxen i en storbarns familj och lever nu ganska sj\u00e4lv\/ensamt med mina barn, men jag har inget att h\u00e4mta n\u00e5gon annanstans heller och sj\u00e4lvklart \u00e4r jag s\u00e5 glad \u00f6ver g\u00e5van att jag fick mina s\u00f6ner, de \u00e4r ov\u00e4rderliga och det finns inga ord som beskriver hur mycket jag \u00e4lskar dem. F\u00f6rs\u00f6ker v\u00e4nja mig i ett liv utan medberoende och ett liv d\u00e4r jag nu helt pl\u00f6tsligt b\u00f6rjat f\u00e5 smaka p\u00e5 ett liv d\u00e4r ansvaret \u00f6ver barnen delas. I b\u00f6rjan var det j\u00e4ttejobbigt, k\u00e4nde att jag fyller liksom ingen funktion l\u00e4ngre och var tvungen att titta p\u00e5 mig sj\u00e4lv, l\u00e4skigt. Nu f\u00f6rs\u00f6ker jag v\u00e4nja mig i allt. Ibland beh\u00f6ver \u00e4ven den starka f\u00e5 vara svag en stund. <\/p>\n
Det som k\u00e4nns bra \u00e4r att jag f\u00e5tt mycket support och m\u00e4nniskor som tror p\u00e5 mig \u00e4ven om de inte ens vet. <\/p>\n
\u00c4lskar denna l\u00e5t: <\/p>\n