Alla sömnlösa nätter där jag vet att han är i armarna på en annan och ändlösa dagar med tunga ögonlock och ett ännu tyngre hjärta. Varje morgon lovar jag mig själv att ”idag är dagen jag kommer över honom” för att på kvällen inse att jag inte alls har gjort det. Hur fan kunde jag låta mig själv få känslor för honom. Hur kunde jag låta mig själv älska igen, med vetskapen om att även denna romans kommer att vara som alla andra, Obesvarad.
Det finns en lycklig Diana också, men just nu sitter lyckan väldigt långt in…