Ett problem jag har ofta är att jag har kunskapen men ser inte det som att det kan funka på mig. Jag uppmuntrar andra till att motionera, unna sig saker och göra något roligt. För alla är det viktigt med rutiner, hur viktigt det är varierar från person till person. Jag brukar säga att jag är ”förstörd”, jag kommer aldrig kunna skriva att jag är stresstålig i mitt CV igen. Har man en gång varit så stressad så att man som många kallar det gått in i väggen så blir man känsligare för stress, kroppen reagerar tidigare.
För alla med depression, bipoläritet mfl är det viktigt med rutiner, bra mat, motion och sömn. Medicin kan inte göra allt utan du måste hjälpa till lite själv för att göra dess verkan komplett.
Som ett exempel, i tre dagar nu har jag ätit bra, tränat och sovit på natten och inte på dagen. Jag märker enorm skillnad, känner mig så mycket friare på något sätt.
Jag vet precis hur det är när orken inte finns där men tro det eller ej en dag kanske den gör det utan att vi märker det för man är så van vid att vara just orkeslös. Jag måste understryka att för att klara av rutiner behöver man hjälp av omgivningen. Annars blir det bara ännu en stress eftersom man inte själv kan ta några beslut eller ta hand om sig själv. Jag måste ge cred till min pappa för annars hade jag aldrig klarat dessa tre dagarna. För står jag själv med alla utmaningar spelar det ingen roll om jag vet mest i världen om precis det jag ska göra (t.ex vad man ska äta), för trots vetandet av alla fördelar så ser jag bara svårigheter med det. Att ens duscha, borsta tänderna/håret är omöjligt och för att inte ens tala om att gå upp ur sängen.
Idag fick pappa tjata i en halvtimme för att få upp mig, hade inget val sa han. Nu har jag tränat i en timme, styrketräning med lätta vikter för orkar inte mer.. Men nu känner jag mig bra/nöjd med mig själv.
Det är vad som krävs, någon som puttar på dig och ger dig en knuff. Jag kan inte klara av några egna rutiner men jag kan följa andras och göra vad andra säger. Jag har beslutångest, kan stå i en affär i över två timmar bara för att välja villket bröd jag ska ha… = kan inte handla själv. I dessa lägen behöver jag någon som väljer åt mig för egentligen spelar det ingen roll. Jag gör de allra enklaste vardagssysslorna till världens grej och det är därför jag inte har tid över till annat.
Nu är min energi slut och dagen har knappt börjat, ska till stallet och städa på jobbet. Vill inte be pappa om mer, men har nog inget val för kommer inte komma iväg på cykeln.
kämpa på.