En stad som legat mig varmt om hjärtat av flera skäl.
En atmosfär av Gevalia och kryddor har alltid känts hemtrevligt och staden har varit trygg.
I veckan åkte jag och min dotter dit på höstlovet. Jag såg fram emot att se förbättringar och utbyggnation av staden.
Det jag möttes av var inte det Gävle jag kommer ihåg och inte den atmosfär jag tyckt så mycket om. Främmande.
Det som direkt gjorde mig illa tillmods var tiggarna i varje hörn med en filt och en skramlande burk, uppmanande.
Alla som rökte i så stor mängd utanför alla ingångar. Ja det rökte folk här förr också men inte på detta sättet. Sen kom nästa syn att det inte längre var vanliga svenskar i staden enbart. Nysvenskar av somalisk härkomst med sjalar och liknande långa dräkter svepte över torget.
Jag frös. Det var inte bara det att det kändes som borta, det var bara inte hemma längre. Var är mitt Gävle? Det kan aldrig vara bra för en ort oavsett storlek att få så stor förändring. En invandring som ändrar hela karaktären av bygden eller staden. Mindre mängd och väl integrerat är perfekt. Jag älskar utländskt och influenser men inte när det tar över. Tar över allt det som är HEMMA. Tror inte att de nysvenskar som kommer hit och umgås bara med sina släktingar och landsmän blir särskilt glada heller över den utvecklingen. Hur ska det gå för deras barn?
Jag sörjer mitt Gävle.
#nysvenskar #somalier #gävle