I arbetslivet är det ibland allt för många man inte vill vara med men för ens proffession är man tvungen.
Idag sitter jag och gapar inombords av ilska. Jag får använda mitt mantra ” jag är lugn och inget är viktigt nog att bli arg över”
Det går sådär men jag gör mitt bästa och har satt i hörlurarna i iphonen och dragit på bästa musiken för att distrahera mig.
De (kollegorna) tror sig veta så mycket och deras åsikt är den bästa och jag får inte tycka eller göra något. Är såååå trött på detta.
Vill inte vara en gnällspik eller gnällkärring så därför gör jag ingen stor scen av det.
I grunden har det med att göra att vi har ”samma” arbete och olika ansvarsområden att göra. Om jag vill besvara kundmail från någon ”annans” omsvarsområde blir det livat…
Men samtal tar vi från alla kommuner så var är logiken?
Nåja nu har jag fått kaffe och banan…så nu kör vi igen.