Drömmar har vi alla. En del helt osannorlika andra helt klart genomförbara. Jag har förstås lika många drömmar som det finns dagar på året. En har grott extra mycket i mig och det är den excentriska konstnären i mig. Att få leva ut mitt uttryck i färg och form på en canvas är värt mer för mig än vad andra kan få i en våt dröm! Självklart helt fri och utan filter!
Under skolåren sa många inkluderat lärare att jag borde odla min konstnärsådra, vilket jag uppenbarligen inte gjort då jag ju skriver om detta idag. Året efter min dotters födelse gjorde jag en symbolisk tavla i olja med fallande blad från en blombukett. Min syster grät en tår och förstod symboliken i mitt konstnärskap och den inre kreativa svälten som låtit målandet falna mellan moderskap och annat arbete!
Jag saknar mig själv. Låter inte klokt men sant.
Love from Doubleespressogirl- Posted using BlogPress from my iPhone