Den här texten skrev jag förra året 2012 i skolan på en svenska uppgift.
Hur kommer de sig att år 2012 blir fortfarande barn mobbade i skolan?
Hur kan de komma sig att barn fortfarande blir mobbade år 2012?
Jag har själv erfarenhet av detta, att vakna på morgonen och vara rädd för att gå till skolan. Det var förfärligt!
När man satt i klassrummet kände man sig otrygg och väntade på att något skulle hända. Jag kunde sitta i klassrummet och höra kommentarer som det var meningen att jag skulle höra. När personen gick förbi i korridoren så tänkte jag ”hoppas, hoppas, hoppas att personen låter mig vara”. Det var nervöst och skrämmande att möta personen i korridoren.
Det fanns vänner som såg och hörde att jag blev utsatt. Varför sa ingen något? Varför gjorde ingen något?
Hur kan man bara låta en kompis må dåligt utan att hjälpa den? I mitt fall kan jag ha viss förståelse för att dom inte gjorde något eftersom att dom var vän med mobbaren och inte ville lägga sig i eller förlora den som vän.
Jag kände ändå att jag kunde lita på att dom skulle hjälpa mig om det blev för allvarligt. Men hur ofta hör man inte om barn som står helt ensamma mot sin mobbare och ingen hjälper dom.
Jag tycker att mobbning är hemskt, hur kan en person vilja skada en annan person psykiskt?
Jag tror att en mobbare inte mår bra själv och lägger över sin ilska på någon annan. Jag tror att personen som mobbade mig var svartsjuk och dessutom mådde dåligt själv.
Nu är frågan hur stoppar vi mobbningen?