Hur kan jag vara en förebild då jag inte orkar med mig själv.
Hur kan jag förespråka ett gott och socialiserat beteende då jag själv får utbrott, ångest som tar uttryck i gråtattacker och fullkomlig känsla av maktlöshet.
Hur kan jag var en person, en god medmänniska då jag känner det som att hela mitt jag är ett påhittat fantasimissfoster.
Att jag inte existerar, att jag inte borde finnas.
Att världen vore bättre utan mig.
Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Men Kanske…
– Blir det bättre.
– Eller sämre.
– Men jag mår illa.
Jag får yrselattacker som gör att jag tappar känseln i läpparna och förmågan att hålla i ett mjölkpaket.
Jag vet inte.
– Men det blir bättre.
– Låt tiden ha sin gång.
– Sjung en sång.
It´s all in your head säger en del, och på det uttrycket kan jag säga..
Ge mig ditt huvud, så ska jag stoppa in ett och annat där inne!!
That is a promise!
~ druvan