Jag kommer så väl ihåg när jag fick fibromyalgi-diagnosen.
Det var regn ute och där gick jag på väg ut till bilen och va tårögd, ville bara gråta och kände mig riktigt ledsen.
Då visste jag inte att jag inte alltid skulle känna så, utan det skulle bli bättre.
Jag skulle inte vara förtvivlad för alltid.
Sorgen försvinner med tiden..trodde jag!
Men så enkelt är de inte, jag kämpar med denna tunga bördan…
Jag ska försöka ge er min syn på vad jag behövde just då.
Jag hade behov av att få prata av mig, släppa ut min oro och mina tankar och reflektera mycket men det viktigaste var att hitta glädjeämnen så jag hade ork att bearbeta allt.
Man måste fylla på med energi för att kunna sörja och komma vidare.
Enkelt förklarat:
~ Ta hand om dig själv
~ Unna dig saker som ger dig energi
~ Tillåt dig att sörja
~ Prata med någon du kan lita på om dina känslor
~ Försök låta det vara som det är i just den stunden, inget löser sig på en dag
~ Och en viktig sak, är du osäker på diagnosen se till att få ett andrahandsutlåtande. Många diagnoser är lika så det kan vara bra att känna sig helt säker.
~ Om du vill så läs på om sjukdomen(kan också minska oron).
Kom ihåg att DU är värdefull och lika mycket värd att få känna lycka och glädje som alla andra!
~ DRUVAN