Jag är aldrig ensam.
Jag har en ständig följeslagare.
När jag vaknar på morgonen är den där.
Smärtan..
Kläder ska på, smärtan görs sig påmind..
Den biter sig fast i händer fingrar och tår, vart jag än går!
På promenad och cykeltur hänger den på.
Smärtan klänger sig fast vid mig, trots att jag sagt upp bekantskapen för länge sedan.
Smärtan..
Dag och natt är den med.
Smärta ge dig av!
Jag vill vara ensam.
~ Druvan